Hälsa

Vad är hälsa och välmående? vad innebär det?

Det är några frågor som jag försökt klura ut senaste månaderna.

Det har funnits tecken länge om hur dåligt mentalt jag mådde. Det har jag märkt men tryckt bort. Ska bara först……. sen ska jag varva ner.

Nu i backspegeln ser jag exakt vad kroppen har talat om. Men väl uppe i spinnet så tog jag visst inte det på allvar.
Måste nu lära mig:
Måste varva ner.
Måste inte ta allt på blodigt allvar.
Måste inte få allt perfekt.
Måste inte ha kontrollen över allt.
Måste inte bry mig om andra andra ska tänka och tycka.
Måste lära mig att det räcker fokusera på att göra några saker i stället för allt.
Det är ju ingen som vinner på att jag är fröken duktig.

Så ska försöka på allvar hitta en balsans i mitt liv. Våra familj är inte så som de flesta andra utan måste även tillgodo se min mentala hälsa och inte bara fysiska. Det kommer bli tuff för insikten har lärt mig att jag inte skött om mig mentalt. Hårdast var nog att inse att ja inte har fysiskt jobbigt utan mentalt och inse det var tufft efter som det är inget som syns. Men många av oss överviktiga är inte överviktiga pga vi gillar mat och sötsaker utan mest för man kompenserar sin mentala hälsa.
Den mentala biten är minst lika viktig i en kamp mot ett hälsosammare liv.

Nytt år, Nya möjligheter

Då har det blivit nytt år och jag har fått nytt oskrivet blad att skriva på. Har gett mig själv några nyårslöften.
* Att komma igång lite smått och försiktigt med bättre kost.
* Öka mitt psykiska hälsa och välbefinnande.
* Ta allt försiktigt och undvika tvångs och stressbeteende. Vill aldrig mer gå in i väggen för fy vad obehagligt det är.
* Komma igång med vardagsmotion.

Hoppas att jag kommer lyckas med detta utan att det utvecklas till en inre tävlan för mig själv.

Rutiner och Bildscheman

Hemma hos oss är det ohört viktigt med rutiner efter som Joel känner en trygghet i att veta hur dagen ser ut. Innan vi förstod hur viktigt det var för Joel med rutiner så var vi väldigt spontana av oss och vi gjorde mycket utan att planera. Saken gjorde det inte heller bättre med att jag jobbade som timanställd och aldrig visste riktigt när jag kulle få jobba. När jag sedan fick fast anställning och kunde börja planera längre fram än bara för dagen så vart det ändå tydligare hur viktigt det är med rutiner. Vardagen med Joel vart sakta men säkert bättre och han impulsvitet + aggressioner börja bli färre. Dock finns dom kvar men färre är dom. Att vi även börja med bildschema i samma vända hjälpte också till.
(Klicka på bilden för den större)

Så här har jag utformat veckoschemat. Det har vi gjort själva och är bilder som jag har hittat från nätet och är utskrivet på magnet papper(finns länkar under Nytto länkar) Många får hjälp med såna bilder men efter som Joels utredning är klar så har vi inte fått någon hjälp från rehabiliteringen. Joel hänger upp sin dag på måltider och var han ska äta, men har börjat intressera sig för vad som händer mer i veckan. Så jag valde att göra ett veckoschema.

Efter som Joel inte förstår det talade språket så bra och innebörden av ord så vi använder väldigt mycket bildstöd på känslor, mat etc. Joel har även haft försenad talutveckling vilket gör att han även halkat efter ännu mer i språk utvecklingen. En sak han har riktigt svårt för att förstå når folk skojar eller inte, han förstår inte innebörden alls i det. Där för kan han säga en sak och när han upptäcker på den andra person att det var fel så kan han säga “April, april. Jag bara lurades”

Han förstår inte heller ironi när andra säger saker, vilket jag ibland är glad för när folk fäller dumma kommentarer. Ett barn skrattade åt Joel efter han har fortfarande stödhjul på cykeln och sa med ironi i rösten “Har du fortfarande stödhjul”? Joel konstatera lugn och sa obekymrat “Ja det har jag”. Han förstod inte alls att barnet retades.

Vi använder även bildstöd på andra ställen i hemmet som tex på toaletten. Han ogillar skarpt ljudet som blir när man spolar därför ligger den efter man har släkt lampan. Först släcker han lampan, spolar och springer ut.

Har även schema för ytterkläder för att han ska se med en gång vilka kläder han ska ha. Vilket har gjort att bråket om ytterkläder har minskar och frågan om varför måste jag ha dom kläderna.

Oroad

I veckan när jag kom för att hämta min son från frita så fick jag reda på något som verkligen gjorde mig upprörd och oroad. Dessutom undrar jag om jag fått reda på det om jag själv inte frågat Joel vad det var för märke han hade på kinden.
Då berättade an av personalen att Joel blivit fasthållet och slagen av 3st pojkar. Alttså vad är det som pågår på våran skola när sådan händer på lågstadiet. För helskotta blir så arg och ledsen. Hur kan något sådant ens hända? Vi har fått en extra resurs till Joel då ska väl den vara med Joel ute med.
Var verkligen ett trauma för våra son, han som endast vill ge mig och maken kramar. Han ger inga andra kramar eller accepterar att någon annan håller honom. Inte ens hans far- och morföräldrar får kramar eller får hålla honom. Tänker då att bli fast hållen an för honom “okända” killar.
Vart riktigt arg och ledsen av att höra detta. Detta är ju en av mina största fasor med hans skolgång, att han ska bli hack kyckling pga hans annorlunda beteende. För att inte tala om scenariot att han härma efter och gör så själv mot någon annan. Han stora svaghet har ju alltid varit hur man beter sig i sociala situationer.

Allt det har blivit snäppet tydligare när han började 6-års, han använder ord som inte är dom vackraste utan att förstå innebörden med det. Utan för han hör andra barn andvända dom orden, han ser dessutom hur barnen beter sig mot varandra och det är ju inte alltid det bästa tyvärr.

*******************************************

Dock fick jag oväntad positiv respons från elevköket. Jag pratade med dom idag ang att Joel inte gillar ihop rörd mat eller soppor. Han äter bara “ren” mat som han kan se ordentligt vad det är. Dom gick med på att ge Joel annan mat dom dagarna och han får sin favorit rätt nämligen makaroner. Har tidigare försökt vara på dem men fått ett blankt nej på att han ska få annan kost. Så skönt att dom äntligen kunde lyssna och vara tillmötes gående. Nu slipper jag oroa mig för när det serveras sådan mat om Joel ska äta eller ej. Oftast slutar det tyvärr med att han inte äter någon mat alls och då dimper han i blodsockret vilket gör honom ännu mer besvärlig.

Bokrecension

Måste bara rekommendera er alla att läsa boken Det räcker inte med kärlek : en mammas kamp för sin son av Jenny Lexhed Det är en av de bästa böckerna jag läst på länge, tog lite tid att läsa men beror på att jag vart så tagen av det som skrevs så jag var tvungen att ta pauser. Vart många tårar, skratt och igenkännande.

Beskrivning:
Hur ska man bäst agera som mamma för att kunna hjälpa sitt barn med ett livslångt handikapp? Jenny och hennes make är i färd med att bygga upp sin familj och sitt företag när de möts av beskedet att deras äldste son har autism. Jenny föresätter sig att göra allt som står i hennes makt för att finna rätt behandlingsform, och påbörjar en envis kamp för att hjälpa sin son till ett självständigt liv. En kamp, som Jenny personligen får betala ett högt pris för. Det räcker inte med kärlek är berättelsen om en familjs överlevnad mot alla odds.

När Jennys äldste barn Lucas är i tvåårsåldern börjar hon misstänka att allt inte står rätt till – han verkar inte höra vad man säger till honom, agerar udda med ett avvikande rörelsemönster och lever alltmer i sin egen värld. Vad som började som en känsla, en olustig föraning, blir alltmer till en övertygelse – Lucas är inte som andra barn. Väntetiden för medicinsk utredning är lång, och Jenny söker information på nätet. Ganska snart börjar hon misstänka att sonen är autistisk – ett livslångt handikapp. Kanske kommer han aldrig att lära sig att tala?

Strax innan treårsåldern hamnar Lucas hos en logoped som bekräftar Jennys misstankar, men som rekommenderar familjen att söka sig vidare för en neuropsykiatrisk utredning. Här stöter de på sitt första hårda bakslag: det visar sig att det för en sådan utredning är kö på flera år. År som är oerhört viktiga för ett barns utveckling; överallt läser familjen om vikten av tidiga insatser. Här börjar Jennys envisa kamp för att själv finna rätt behandlingsmetod för sitt barn: hon vänder sig till en privat inrättning för att komma förbi vårdköerna och få en diagnos, och lägger sedan upp handlingsplaner.

Vi får följa familjens, och framförallt Jennys, resa som pendlar mellan hopp och förtvivlan. Hennes jakt efter en pedagogik som kan hjälpa deras son till ett självständigt liv blir alltmer desperat. Hela Jennys personlighet undermineras när hon försöker kombinera rollen som mamma, som vill ge villkorslös kärlek, och samtidigt tillägna sig krävande pedagogiska metoder. Tankarna går med ljusets hastighet och gränsen mellan dröm och verklighet suddas ut. Hennes man börjar ana att allt inte står rätt till och kör henne till sjukhuset. Mot hans vilja blir hon tvångsintagen, men hon har fått en reaktiv psykos, utlöst av livskrisen och den totala utmattningen. Här vidtar en annan resa, tillbaka till hennes starka, friska jag, och tillbaka till Lucas som så starkt behöver henne. Boken ger en spännande inblick i en annars mycket sluten värld

Här är en video från en av hennes föreläsningar.

Föräldrar utbildning

Var idag på föräldrautbildning ang barn med autism. Det anordnades av Autism- och Aspergerföreningen Östergötland Detta var första gången av 2 och det som togs upp var 1. Vad är autism, 2. Perceptionsstörning och 3. Kognitionsproblem. Det var så givande och bjöd på många aha upplevelser. Fick en del frågetecken upprättade och en lite större förståelse nu när man kunde ställa följd frågor om man inte riktigt förstod. När man läser en bok så går det ju inte direkt att ställa följd frågor om man inte riktigt förstår. Dessutom var det givande att få träffa föräldrar som lever med samma problematik i vardagen som vi. Att få utbyta idéer, tips och erfarenheter hur man man undvika konflikter, få vardagen att gå ihop mm
Man inser att man inte är ensam som man ibland känner sig. Längtar redan till nästa föräldrar utbildning som är om 2 veckor 3/12 och hoppas att vi sedan kan få igång föräldraträffar.

Berg och dalbana

Just nu känns livet som en enda stor berg och dalbana, ena dagen känns allt bra för nästa dagen må skit igen. Har fått “lyckopiller” men får en himla massa tråkiga biverkningar. Biverkningarna är illamående, huvudvärk, kräkningar, upplåst i magen, magont och trötthet. Detta kan hålla i sig i ca 3 veckor sa läkaren och jag sa jag ville bli sjukskriven under tiden då, men det tyckte inte han, är så lagom roligt att jobba när biverkningarna är som värst. Dock kommer fortfarande panikångesten, är jätte hemskt när jag får den. Hela kroppen blir på hel spänn och man bara känner hur kroppen går igång på alla cylindrar och det känns som man vill krypa ur skinnet pga man kan inte har kontroll på den. Är nog det värsta jag varit med om och hoppas att jag snart kan lämna det. Men just nu gäller det att fokusera på att ta en dag i taget och inte känna en massa måsten utan göra det som känns rätt för stunden. Håller även på att lära mig stresshantering med KBT.

En sak har jag upptäckt under denna perioden och det är vilka som är sanna vänner och bryr sig. Man har upptäckt dom man trodde var en sanna vänner har backat undan och dom man inte trodde brydde sig om en, gör det.

Har lagt till en ny undersida på bloggen om autism.

Välkommen till Holland (lånad text, men säger så mkt!)

Hittade denna texten i bloggen Vardag med kaos och Kärlek

Den var så klockren och beskriver på ett lätt sätt hur det är att leva med ett speciellt barn.

Det är så här…
När du väntar barn är det som att planera en fantastisk semesterresa – till Italien. Du köper en bunt guideböcker och lägger upp en underbar rutt: Colosseum. Michelangelos David. Gondolerna i Venedig. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.

Efter månader av ivrig förväntan kommer äntligen den stora dagen. Du packar väskorna och ger dig iväg. Flera timmar senare landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: ”Välkommen till Holland.”

”Holland?!?” säger du. ”Vad menar du med Holland?? Jag bokade en resa till Italien! Jag skulle vara i Italien. Hela mitt liv har jag drömt om att åka till Italien.” Men flygrutten har ändrats. De har landat i Holland och där måste du stanna.

Det väsentliga här är följande: De har inte tagit dig till en förfärlig, vidrig, snuskig plats, full av farsoter, hungersnöd och sjukdomar. Det är bara en annorlunda plats. Så du måste bege dig ut och köpa nya guideböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att möta en helt ny folkgrupp som du egentligen aldrig skulle ha mött. Det är bara en annorlunda plats. Det är lägre tempo än i Italien, mindre tjusigt än i Italien. Men efter att du varit där ett tag tar du ett djupt andetag, ser dig omkring… och upptäcker att Holland har väderkvarnar… och Holland har tulpaner. Holland har till och med verk av Rembrandt.

Men alla du känner är upptagna med att resa till och från Italien… och alla skryter de om vilken härlig tid de hade där. Och i resten av ditt liv kommer du att säga ”Ja, det var dit jag skulle åkt. Det var vad jag hade planerat”.

Och den smärtan kommer aldrig, aldrig, aldrig någonsin att försvinna… därför att förlusten av den drömmen är en mycket, mycket betydande förlust. Men…om du ägnar ditt liv åt att sörja över att du aldrig kom till Italien, kommer du aldrig att kunna glädjas åt det mycket speciella, det väldigt härliga… med Holland.

© Emily Perl Kingsley, 1987. All rights reserved. Översättning: Annika Åhlberg

Utmattningsdepression

Då är det tom konstaterat av läkare jag är knäpp. Känns så urbotat dumt att vara deprimerad och att inte kunna blir frisk själv. Framför allt att vara sjuk men att det ändå inte syns.
Fick stämpeln att jag lider av Utmattningsdepression och enl. läkaren troligt vis lidit av det sedan 6månader tillbaka då SI-leden börja spöka ordentligt. Sedan har det nog slagit till för fullt senaste månaden.

Så nu gäller att rannsaka sig själv att bena upp vad är det som är viktigt för mig i livet just nu. Skulle vilja bli mitt gamla jag och orka allt ihop jag vill, men som sagt jag kanske inte byggd för det. Först och främst gäller bli frisk och stark igen, sedan får man försöka i små portioner lägga in vikt, motion mm.
Men nu gäller det i första hand ta hand om min mentala hälsa, familj och jobb.

Förändringenstid

Håller på att utforma bloggen på nytt på ett sätt.
Den kommer ändra mycket inriktning.
Kommer gå från en vikt/ träningsblogg till att mer handla om min vardag. Har senaste halvåret känts så stressande men viktkampen och känt allt handlar om prestation. Har lagt mycket av mitt blogg läsande på hyllan pga detta.
Min egen hälsa har kommit i kläm pga alla “måsten” jag har känt.
Hem,jobb,barnen ska ha sitt och med ett barn med autism så blir lite väldigt krävande och inrutat.
Ovan på detta så har vi senaste året haft 2 allvarliga sjukdomsfall och 2 dödsfall av närmaste anhöriga.

Kommer dock behålla blogg adressen och alla gamla inlägg.